World Wide Webb, WWW eller webben används för att navigera mellan olika hemsidor. Det finns många olika sätt att kommunicera på internet. Ett av de vanligaste är HTTP (HyperText Transfer Protocol). Detta är ett sätt för datorer att kommunicera över WWW, alltså webben. Själva webben är de hemsidor användarna surfar på, t.ex. Youtube, Facebook mm. Datorerna kopplar upp sig till ett nät av information istället för varandra, som de gjort tidigare när man bara hade internet.
För att kunna navigera webben använder vi oss av webbläsare. Webbsidor är hypertextdokument som kan innehålla text, bilder, video, klickbara hyperlänkar och annan multimedia. Webbläsaren gör det möjligt att koppla upp sig till olika servrar och ladda ner hemsidan som finns lagrad där. Detta sker genom att webbläsaren skickar en förfrågan om en tjänst till en server där den använder program för att söka igenom alla tillgängliga hemsidor efter de sökord användaren skrivit in. När användaren sedan väljer att gå in på en hemsida så kopplar webbläsaren upp sig till en dns-server för att se vilken ip den ska koppla upp sig till. Webbläsaren använder sedan ip:n för att ansluta till webbservern och ladda ner hemsidan.
Klient: En klient är ett datorprogram som är avsett att kommunicera med ett serverprogram. Klienten styrs direkt av en enskild användare.
Server: En server är ett datorsystem som betjänar andra system, klinter, ofta över ett datornätverk. Alla nätanslutna datorer räknas som värdar. Server kan både syfta på en dator eller ett program den kör.
http: Hypertext Transfer Protocol är det kommunikationsprotokoll som används för att överföra hemsidor på WWW över internet.
ftp: File Transfer Protocol är ett kommandobaserat protokoll använt för överföring av binära datafiler och text.
IP-adress: IP-adress är ett nummer som används som adress på internet. Den identifierar en specifik enhet.
Domännamn: Domännamn finns så att användaren inte ska behöva komma ihåg de långa, krångliga IP-adresserna. Domännamnen översätts till en motsvarande IP-adress. Detta sker oftast automatiskt genom en uppslagning i DNS (Domain Name System).
DNS: DNS kopplar ihop domännamn med IP-adresser så att de kan användas till kommunikation mellan enheter.