Basar

Alla känner till den akustiska basen i sin ursprungliga form av kontrabas i en orkester, som kan spelas med båge eller fingerplockning. Kontrabasen (även känd som upprätt bas) är också väl etablerad i jazzens värld. Många virtuosa kontrabasspelare har alltid säkrat sina platser i musikhistorien, till exempel bland andra Scott LaFaro, Dave Holland, Eddie Gomez, Paul Chambers och John Patitucci. Kontrabasen användes också mycket i tidig rockmusik som Rock'n'Roll och Rockabilly, och används fortfarande i dessa genrer som ett autentiskt stilistiskt element. Kontrabasen utvecklades från violinen på 1500-talet, den minst klingande medlemmen i viola da gamba-familjen. Dessa tidiga stränginstrument utvecklades parallellt med fiolfamiljen och violonen betraktas allmänt som övergångsinstrumentet till kontrabas. Den moderna orkesterkontrabasen är ofta upp till 1,8 meter lång. Det har vanligtvis fyra strängar, men fem strängversioner finns också. På vissa fyra strängmodeller kan utbudet utökas nedåt med hjälp av en speciell mekanism (C-förlängning), en mekanisk spak som gör det lägre strängljudet ännu lägre.



På avstånd ser dessa instrument ut som akustiska gitarrer, men det är de inte! Soniskt kännetecknas akustiska basgitarrer av en voluminös ton med en stark akustisk färg, eftersom strängarnas vibrationer resonerar i den stora ihåliga kroppen av dessa instrument och når lyssnarens öron genom ljudhålet. På grund av sin begränsade volym används den akustiska basgitarren normalt bara där den kan hålla sin egen tillsammans med andra akustiska instrument. Utseendet på dessa instrument spelar ofta en viktig roll i beslutet att använda dem. Akustiska basgitarrer har ökat i popularitet av TV-serien "MTV Unplugged", som innehöll liveuppträdanden med ett minimum av förstärkning.

Om akustiska basgitarrer används tillsammans med elektriskt förstärkta instrument måste de alltid förstärkas förr eller senare med en liten baskombination, en basrigg bestående av ett förstärkarhuvud och ett högtalarkabin eller genom att ansluta dem direkt till PA-systemet. För att uppnå detta används speciella pickupsystem som bibehåller basens individuella akustiska karaktär. Men även tillsammans med en oförstärkt gitarr i stålsträngar når den akustiska basen sina volymbegränsningar ganska snabbt.

Elbas har blivit standard i rock- och popmusik från andra hälften av förra seklet. Även jazzspelare använder ofta elektriska basar i förstärkta stilar som jazzrock eller fusion. Allt du har hört om elektriska gitarrer om träslag, konstruktion och el, gäller i allmänhet även basar. Vissa skillnader finns inom områdena pickuper, inställningsmekanismer, broar och elektronik, som har anpassats till basens större storlek och dess ljudegenskaper.

Trä är fortfarande det mest använda materialet inom tillverkning av bas. På 1980-talet experimenterade basproducenter med alternativ som kolfiber och grafit för kropp, nacke och greppbräda, men dessa material visade sig inte vara framgångsrika. Vissa tillverkare (t.ex. Marleaux) använder fortfarande grafit för att förstärka nacken. Liksom gitarrer finns elektriska basar med solida och ihåliga kroppar. Helt akustiska instrument karaktäriseras av en djupare kropp, medan halva akustiska basar har en kroppstjocklek på cirka fem centimeter. Många instrument av denna typ har ett så kallat sustainblock under bron, vilket förhindrar oönskade resonanser i toppen vid högre volymer. Detta minskar kraftigt risken för feedback.

Som med gitarrer är halsen skruvad eller limmad på kroppen. Det finns också halsar som sträcker sig genom hela instrumentets längd. I det här fallet bildas kroppen genom att limma två "vingar" på sidorna av nacken.

Många basstilar har utvecklats parallellt med elgitarrer. Ett antal beprövade standardstilar uppfanns av klassiska tillverkare som Fender och Gibson och imiterades och modifierades sent av andra företag. Fender Jazz Bass är ett bra exempel på detta: Den har kopierats otaliga gånger ner till minsta detalj, och flera tillverkare har modifierat den för att passa in i deras instrumentutbud. Förutom de etablerade standardstilarna, som finns i alla prisklasser, finns det också en avancerad marknad som domineras av ett antal företag som specialiserat sig på lyxiga basar. Dessa instrument är av noggrann kvalitet men kan komma med en ganska rejäl prislapp.