Förstärkare
Under många år lät transistorförstärkare dåligt jämfört med sina ventilkusiner, men lyckades ändå fånga större delen av marknaden, till stor del på grund av tillverkarnas framgång med att marknadsföra dem. Dessa dagar har ventiler gått ur bruk helt i de flesta typer av elektronisk utrustning, utom i ljudindustrin och en handfull militära applikationer. Eftersom dessa marknader är mycket små är själva ventilerna nu flera hundra gånger dyrare än transistorer eller chips.
Resultatet av detta är att ventilförstärkare nu är relativt dyra och ofta kommer in till ungefär dubbelt så mycket som en transistormodell med samma grundläggande specifikationer. Det är också sant att säga att transistordesigner har utvecklats avsevärt under de senaste tjugo åren, vilket resulterar i att många transistorförstärkare nu låter väldigt bra. Designers har börjat förstå varför ventiler beter sig som de gör och att replikera detta beteende med hjälp av transistorer och senast digital signalbehandling eller DSP.
Hybriddesign representerar en annan anmärkningsvärd trend. Som varumärken som Valvestate och Transtube antyder använder dessa både ventil- och transistorteknik. Vanligtvis kommer en hybrid att kombinera en ventilförförstärkare med en transistorbaserad effektförstärkare med utgångspunkten att ventilerna kommer att ge sina unika egenskaper vid förförstärkningssteget och lämna transistoreffektförstärkaren för att förstärka detta så neutralt som möjligt. Många hybridförstärkare innehåller faktiskt bara en ventil, och detta har lett till anklagelser om gimmickry som inte alltid är rättvisa.
Som regel dominerar transistorförstärkare den billigare änden av marknaden och är bättre övergripande. Även om ventilförstärkare tenderar att vara ganska dyrare, är de fortfarande det enda valet för många spelare för vilka ljudkvalitet är viktigare än värde. Dessa spelare pekar på tekniska problem där hybridförstärkare, de säger, alltid misslyckas.
Det första av dessa påståenden är att det klassiska rockdistorsionsljudet inte bara produceras i förförstärkaren. Förstärkare av förstärkare och även högtalarförvrängning är också viktiga. Detta är helt sant - ljudet från en Marshall-stack med hög volym, speciellt de som producerades före introduktionen av master volymkontroll, är att det hela ryter iväg vid full lutning.
Den andra punkten är att ventiler svarar på en insignal upp till tusen gånger snabbare än transistorer och på grund av andra grundläggande egenskaper är ventilkretsar vanligtvis mycket enklare än transistorkretsar, som innehåller färre ytterligare komponenter och därför har en kortare signalväg - det känns av vissa att dessa faktorer får ventilförstärkare att känna sig mycket mer lyhörda. Inom ramen för detta argument kommer transistorförstärkare och digitala modeller per definition aldrig att kunna konkurrera på högsta nivå.
Förstärkare för Gitarrer och Basar skiljer sig en del åt. Till skillnad från gitarrförstärkare så ska basförstärkare återge mörkare ljud, vilket i sig kräver mer el och större högtalare än för ljusare ljud, då våglängden är längre och behöver ett större membran. Det betyder även att man kan skade en gitarrförstärkare om man kopplar in en elbas, men inte vice versa. Konsekvenserna för detta är även att basförstärkare generellt är dyrare för att man ska kunna få ett bra ljud gentemot gitarren.